MEDEA: Jag kände inte till kärlekens kronologi. Början. Mitten. Slutet. Det obönhörliga. Hans blick som inte längre ser på mig. Jag kan inte leva utan den. Det är en sjukdom. Jag känner mig dödssjuk. Jag kommer att dö av det här tillståndet. Jag går ingenstans.
Flyktingen Medea. Drottningen Kristina Alexandra. Den hemlösa Valerie Solanas. Alla försöker de röra vid himlen och stjärnorna. De rasar och överges och vägrar att böja sig, de fortsätter att älska trots att kärleken verkar omöjlig. Sara Stridsbergs tre pjäser Medealand, Dissekering av ett snöfall och Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika är inte bara stor dramatik utan också stora läsupplevelser.
”Kärleken är den pol som allt hos Stridsberg strävar mot även om vi inte ser det. Kärleken: lika oundgänglig som nåden är för den kristne; lika omöjlig att undfå med bara makt och vilja; och precis lika oumbärlig om vi vill förstå oss själva som levande människor.”
Ur Steve Sem-Sandbergs efterord
