I Rosenmiraklet [1946] återger Jean Genet sina erfarenheter inifrån franska fängelser på tjugo-, trettio- och fyrtiotalen. Det blir mer en världsförklaring än en bekännelse. Den katolska moraliska ordning som Genet inpräntats sedan barnsben återkastas i en inverterad version, där en mördare dyrkas som ett helgon. Kedjorna på den dödsdömde mördaren och våldtäktsmannen Harcamone förvandlas till vita rosor inför berättarens hänförda blick. De brutala övergreppen på ungdomsanstalten i Mettray minns Genet i ett paradisiskt ljus, medan fängelset Fontevrault alltid var den helgedom mot vilken hans barndomsdrömmar steg upp. Genets till stor del självbiografiska roman kastar inte bara om alla moraliska värden, den hör också till de mest fysiska och sensuella kärleksdiktningarna i världslitteraturen. I översättning av Bengt Söderbergh och Marc Ribes, med ett nyskrivet förord av Bo I. Cavefors. »Genet skapar en egen värld som ofta översvämmas av en brinnande skönhet. En mörkt högtidlig glans som inte mycket i den moderna litteraturen kan tävla med.« BENGT HOLMQVIST »Genet skulle ha förtjänat internationellt anseende enbart för Rosenmiraklet. Han lyckas till en häpnadsväckande grad skapa poesi av den djupaste förnedring.« THE TIMES »Genet var utan tvivel en av det här århundradets största franska prosapoeter, på samma nivå som Proust och Céline.« LE MATIN
