1900-talets sista årtionde var fyllt med dramatik. Sovjetunionens sammanbrott och övergången till marknadsekonomi i Ryssland och andra länder i Östeuropa hade påbörjats. Finansmarknaderna skakades av kriserna i Latinamerika och Asien.
Under ytan växte kritiken mot Världsbankens, WTO:s och IMF:s globaliseringspolitik som innebar att de fattiga länderna blev fattigare och de rikare ännu rikare. Missnöjet kom till ytan vid WTO:s möte i Seattle 1999 och har sedan dess utvecklats till en världsomfattande politisk rörelse.
Nobelpristagaren i ekonomi, Joseph E. Stiglitz, anser att kritiken mot globaliseringspolitiken är berättigad. De internationella finansorganisationernas politik de senaste tjugo åren har ofta förvärrat problemen i tredje världen. Ideologiska överväganden har gått före lösningar som gynnat de fattiga länderna.
