"Man tror alltid att man har tid att säga saker och ting, och så är det plötsligt för sent. Man tror att det räcker att visa, i handling och med gester, men det är inte sant, man måste säga." Michka har under sitt yrkesliv gjort fotoreportage runt om i hela världen, men hon gifte sig aldrig och fick inga barn. Nu är hon en gammal dam, och efterhand som minnet och orden sviker henne blir det allt mer påtagligt att tiden håller på att rinna ut. Michka klarar sig inte själv längre och tvingas stänga igen dörren till sin lägenhet för sista gången. Det är en stor omställning att flytta in på ett boende men Marie, en ung kvinna som växte upp i lägenheten ovanpå Michkas och som är mycket fäst vid henne, hälsar på så ofta hon bara kan. Där finns också logopeden Jérôme som gör sitt yttersta för att hjälpa Michka att hålla kvar orden som hon förlorar i allt snabbare takt. I Michkas sätt att ersätta borttappade ord med andra bjuder Delphine de Vigan på underbar uppfinningsrikedom och humor, samtidigt som det ger små ledtrådar till den gamla damens dramatiska förflutna. Det finns nämligen en sak som Michka till varje pris inte vill lämna ogjort och därför behöver hon Marie och Jérômes hjälp att leta upp någon hon kände som ung flicka. Men kanske är inte Michka den enda i trion som behöver hjälp att försonas med det som varit? Dessa tre öden flätas samman i en varm och ömsint skildring av vänskap, kärlek och familjen vi själva väljer. En berättelse om vikten av att säga tack innan det är för sent. "Upplyftande och innerligt. Med ett ord, utsökt." - Marianne Magasin Delphine de Vigan är fransyska och bor i Paris. Hon är översatt till fler än 25 språk och anses vara en av de riktigt stora samtida författarna i Frankrike.
